tisdag 29 mars 2011

Casey

Ketchupmamman skriver om Casey i en krönika på aftonbladet.

Jag hade inte sett videon om Casey och mobbaren som det pratas om så passade på att kolla.
Min första tanke var "HA! Fy fan där fick den jävla ungen vad han skulle ha!", men sen å andra sidan så håller jag med Ketchupmammans resonemang:

"I USA finns ett flertal exempel på folk som väntat för länge med att ge igen. De har väntat så länge och inte haft Caseys fysiska övertag, att de tagit till andra knep. Vapen. Och de har gett igen på mobbarna, på lärarna som inte såg, på skolan som inte hjälpte och på andra som bara råkade vara i vägen. Och slutligen har de gett igen på sig själva. Skjutit sig själva för de vet att det finns inget liv efter det de gjort.
För Casey finns det fortfarande ett liv. Men hur hade han mått i dag om han råkat döda eller skada en annan pojke för livet?"


Känner fortfarande starkt för min första reaktion. Men det ger fortfarande ingen lösning på problemet. Möjligt att just den killen inte kommer att gå på Casey igen men det förhindrar och stoppar inte andra mobbare från att gå på andra. Det ger ingen lösning på några problem.
Varför tror ni att den lille killen gav sig på en kille som tydligt är så mycket större än vad han själv vad?
Gruppdynamik. Hävda sig och visa sig starkare. Inte tusan var det pga en ful tröja, glasögon, personens namn eller vad de nu kan vara som så många försöker få till är anledningen till att barn (och vuxna) blir mobbade.
Problemet bland mobbare och mobbade ligger inte hos den mobbade utan hos den som mobbar.
Den som behövs jobbas med och som behöver stöd är den som mobbar, inte den mobbade (som iofs och kan behöva stöd).




(Btw... vem tror ni fick mest skit från lärare och andra ansvariga?)

0 comments:

Skicka en kommentar