942 nya prenumuranter :D
Visar inlägg med etikett Genus. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Genus. Visa alla inlägg
lördag 11 juni 2011
torsdag 9 juni 2011
Tivoli
Tivoli, en genusneutral barntidning. Precis vad vi behöver! :D Kanon läsning till Lily, och vilka mer som kommer till våran familj, sen :P
Tyvärr är denna tidning på väg att lägga ner sin verksamhet. För få som prenumererar helt enkelt. Inte så många som känner till den, får man gissa på att det delvis beror på att en av vårat största tidningsdistributör som bland annat ägs av Egmont (med sina egna hårt kritiserade barntidningar) vägrar att släppa in tidningen.
Själv fick jag nys om den genom en blogg i höstas och tänkte att den skulle jag lägga på minnet och köpa till mina barn sen.
Men nu ska den lägga ner, OM dom inte får in 1500 ny prenumuranter. Klart jag skriver upp mig! Fastän Lily inte är i åldern till att bläddra i tidningar ännu, men jag tänker att det kan vara kul att ha till henne sen, och särskilt om det finns en chans att tidningen inte finns kvar sen!
Just nu har dom fått in 664 nya prenumuranter. Prenumerera du med genom att gå in här!
tisdag 24 maj 2011
Nu räcker de med rosa
Jag förstår inte varför folk envisas med rosa till små flickor och blått till små pojkar.
Vi har sagt att vi inte vill ha en massa rosa till Lily.
Vi har själva inte en massa rosa på oss eller ens hemma. (Jag kan t o m räkna upp de få sakerna här som är rosa; en stickad tröja, ett par gardiner, en mp3-spelare, en kamera, en dramaten, två handdukar, några få köks-attiraljer samt en blomma. Thats's it!) Ändå så förväntas det att man vill ha rosa till sin dotter, ja dotter för hade vi fått en son så tror jag Ingen hade kommit på tanken att komma med rosa kläder.
I don't get it.
Vi har meddelat var vi står sedan tidigare. Jag vill inte såra någon som har ansträngt sig, någon som vill vara snäll och som ger av omtanke och kärlek.
Hur upplyser man igen utan att trampa på tår och kanske såra någon?
Känns inte alls lätt och verkligen inte kul. Men samtidigt så vill vi inte ta emot något som vi inte tycker om.
Säkert någon som reagerar och tänker vad spelar det för roll att de är rosa?
Om man bortser från ovannämda så handlar de om hur andra uppfattar en, "en" i detta fallet Lily.
Jag drar den minikorta versionen...
Att flickor och pojkar bemöts och behandlas olika är väl ingen nyhet. "Söt flicka" vs "tuff pojke", ring a bell? Jag, nej vi, vill inte att vårat barn ska behandlas och bemötas efter vilket kön hen nu råkar ha, utan efter den individ och person hen är. Det är väl ingen galen tanke och önskan?
Tyvärr är det så att rosa=flicka och blått=pojke i mångas ögon. Och Flickor förväntas vara tysta, stillsamma, snälla och omhändertagande (ja redan då i ung ålder). Pojkar förväntas vara högljuda, busiga, skitiga och bråkiga.
Det gör också att approachen man har mot ett barn i rosa vs ett barn i blått är annorlunda.
Jag vill inte att folk ska förvänta sig en massa saker från Lily redan innan dom känner henne, redan vid första anblick. Därför vill vi ha könsneutrala kläder. För att i alla fall kunna ta bort de värsta och grövsta förväntningarna.
Folk kommer alltid att ha vissa förväntningar på en beroende på hur man ser ut och klär sig etc, men kan man lyckas sudda bort de värsta förväntningarna med en sådan enkel grej som att inte ha könsstereotypa kläder redan i tidig ålder så kan det omöjligt vara dåligt. Barn behöver inte redan i tidig ålder delas in i två kategorier och ges/förväntas ha olika egenskaper just på grund av dem. Låt barn vara barn, för bövelen, inte kön.
Behöver jag tillägga att vi inte vill ha en drös dockor, "hushålls"-leksaker etc till henne senare, men gärna leker med en och annan bil och byggklossar med henne...? kompensation.. ;)
Men hur säger man till någon att man inte önskar fler köns-stereotypa prylar till sin knodd, utan att såra och trampa på några tår? "/
Vi har sagt att vi inte vill ha en massa rosa till Lily.
Vi har själva inte en massa rosa på oss eller ens hemma. (Jag kan t o m räkna upp de få sakerna här som är rosa; en stickad tröja, ett par gardiner, en mp3-spelare, en kamera, en dramaten, två handdukar, några få köks-attiraljer samt en blomma. Thats's it!) Ändå så förväntas det att man vill ha rosa till sin dotter, ja dotter för hade vi fått en son så tror jag Ingen hade kommit på tanken att komma med rosa kläder.
I don't get it.
Vi har meddelat var vi står sedan tidigare. Jag vill inte såra någon som har ansträngt sig, någon som vill vara snäll och som ger av omtanke och kärlek.
Hur upplyser man igen utan att trampa på tår och kanske såra någon?
Känns inte alls lätt och verkligen inte kul. Men samtidigt så vill vi inte ta emot något som vi inte tycker om.
Säkert någon som reagerar och tänker vad spelar det för roll att de är rosa?
Om man bortser från ovannämda så handlar de om hur andra uppfattar en, "en" i detta fallet Lily.
Jag drar den minikorta versionen...
Att flickor och pojkar bemöts och behandlas olika är väl ingen nyhet. "Söt flicka" vs "tuff pojke", ring a bell? Jag, nej vi, vill inte att vårat barn ska behandlas och bemötas efter vilket kön hen nu råkar ha, utan efter den individ och person hen är. Det är väl ingen galen tanke och önskan?
Tyvärr är det så att rosa=flicka och blått=pojke i mångas ögon. Och Flickor förväntas vara tysta, stillsamma, snälla och omhändertagande (ja redan då i ung ålder). Pojkar förväntas vara högljuda, busiga, skitiga och bråkiga.
Det gör också att approachen man har mot ett barn i rosa vs ett barn i blått är annorlunda.
Jag vill inte att folk ska förvänta sig en massa saker från Lily redan innan dom känner henne, redan vid första anblick. Därför vill vi ha könsneutrala kläder. För att i alla fall kunna ta bort de värsta och grövsta förväntningarna.
Folk kommer alltid att ha vissa förväntningar på en beroende på hur man ser ut och klär sig etc, men kan man lyckas sudda bort de värsta förväntningarna med en sådan enkel grej som att inte ha könsstereotypa kläder redan i tidig ålder så kan det omöjligt vara dåligt. Barn behöver inte redan i tidig ålder delas in i två kategorier och ges/förväntas ha olika egenskaper just på grund av dem. Låt barn vara barn, för bövelen, inte kön.
Behöver jag tillägga att vi inte vill ha en drös dockor, "hushålls"-leksaker etc till henne senare, men gärna leker med en och annan bil och byggklossar med henne...? kompensation.. ;)
Men hur säger man till någon att man inte önskar fler köns-stereotypa prylar till sin knodd, utan att såra och trampa på några tår? "/
torsdag 24 mars 2011
My parents are raising me gay
Såg den här på Fuldesign.se härom dagen. Kunde banne mig inte låta bli, så en sådan här fick det bli!
Denna ska pryda vagnen/skötväskan, första pimp-grejen. :D
Den är på sätt och vis ett svar på tal. Svar på omedvetna, och garanterat kommande, frågor om varför vår dotter inte har en massa pluttinutt-prinsess-klänningar (som faktiskt inte är anpassade till lek), eller varför vår son gud förbjude har en rosa tröja på sig och inte en tuff med spindelmannen på.
La upp den här bilden på facebook för en stund sen. Jag blir inte det minsta förvånad om jag får en massa kommentarer på den.
onsdag 2 mars 2011
Man lär så länge man lever
Ju mer man läser och lär sig, ju mer irriterad blir man på hur andra tänker och resonerar.
Nej... Ju mer Jag läser och lär mig, ju mer irriterad blir Jag på hur andra tänker och resonerar.
Jag skulle inte vilja påstå att jag tidigare har varit inne och nosat på feminism och genus. Feminismen har för mig varit något väldigt radikalt och jag har nästan sett det som överdrivet.
"Varför feminism, det är väl ändå jämställdhet vi vill ha?"
(Genus har jag överhuvudtaget inte ens reflekterat över.)
Dock har jag upptäckt att många av de tankar och åsikter som jag länge suttit på stämmer överens med feminismen och genustänket.
De senaste halvårtet/året har jag öppnat ögonen mer och fått mer kött på benen. Främst genom olika bloggare och diskussioner på familjeliv. Läskigt hur en del tänker och resonerar.
Ta bara de här som någon delat med sig av i en tråd på familjeliv;
"Idag ringde dagis och ville att jag skulle komma dit och prata med dom, när jag kommer dit så säger fröknarna att min dotter (3,5 år) har slagit och sparkat två pojkar (5 år). dom undrar vart hon lärt sig detta, då frågarna jag om dom vet varför hon slog dessa pojkar och då kommer hela historien fram, det visar sig att dessa pojkar har dragit ner byxorna på min tjej och försökt trycka in en penna i henne och att hon då slagit och sparkat dom för att komma loss och vad gör då dessa idioter till fröknar, jo dom skäller på min dotter, hur dumma i huvet får man lov att vara egentligen. när jag kom dit så var min dotter jätte ledsen och helt i upplösningstillstånd... jag blir så jäklar förbannad, hur kan man agera som fröknarna gjorde.. jag är jätte glad att min dotter sa ifrån och kämpade emot för sånt beteende som pojkarna visade är fan inte okej..."
Pojkarna hade inte fått en enda tillsägelse, o den ena "pedagogen" hade svarat med "Pojkar är pojkar, dom var bara nyfikna".
Det är såndana här incidenter och responser som gör att jag blir tveksam för att låta mina barn gå på dagis. :( Jag tänker syna de eventuellt blivande dagiset i sömmarna och dessutom pracka på dem genus-böcker. Jag vill inte att mina barn ska bli dömda och behandlade efter vilket kön de är, jag vill att det ska bli behandlade som de Barn och Individer de är.
Det har inte bara med kläder att göra, som visst är en stor del i hur man i första hand bemöter en människa, det är så mycket mer.
Idag ska jag in en sväng på byns bibliotek och studerar deras genus-/feminism-litteratur utbud, och självklart låna en del.
Nej... Ju mer Jag läser och lär mig, ju mer irriterad blir Jag på hur andra tänker och resonerar.
Jag skulle inte vilja påstå att jag tidigare har varit inne och nosat på feminism och genus. Feminismen har för mig varit något väldigt radikalt och jag har nästan sett det som överdrivet.
"Varför feminism, det är väl ändå jämställdhet vi vill ha?"
(Genus har jag överhuvudtaget inte ens reflekterat över.)
Dock har jag upptäckt att många av de tankar och åsikter som jag länge suttit på stämmer överens med feminismen och genustänket.
De senaste halvårtet/året har jag öppnat ögonen mer och fått mer kött på benen. Främst genom olika bloggare och diskussioner på familjeliv. Läskigt hur en del tänker och resonerar.
Ta bara de här som någon delat med sig av i en tråd på familjeliv;
"Idag ringde dagis och ville att jag skulle komma dit och prata med dom, när jag kommer dit så säger fröknarna att min dotter (3,5 år) har slagit och sparkat två pojkar (5 år). dom undrar vart hon lärt sig detta, då frågarna jag om dom vet varför hon slog dessa pojkar och då kommer hela historien fram, det visar sig att dessa pojkar har dragit ner byxorna på min tjej och försökt trycka in en penna i henne och att hon då slagit och sparkat dom för att komma loss och vad gör då dessa idioter till fröknar, jo dom skäller på min dotter, hur dumma i huvet får man lov att vara egentligen. när jag kom dit så var min dotter jätte ledsen och helt i upplösningstillstånd... jag blir så jäklar förbannad, hur kan man agera som fröknarna gjorde.. jag är jätte glad att min dotter sa ifrån och kämpade emot för sånt beteende som pojkarna visade är fan inte okej..."
Pojkarna hade inte fått en enda tillsägelse, o den ena "pedagogen" hade svarat med "Pojkar är pojkar, dom var bara nyfikna".
Det är såndana här incidenter och responser som gör att jag blir tveksam för att låta mina barn gå på dagis. :( Jag tänker syna de eventuellt blivande dagiset i sömmarna och dessutom pracka på dem genus-böcker. Jag vill inte att mina barn ska bli dömda och behandlade efter vilket kön de är, jag vill att det ska bli behandlade som de Barn och Individer de är.
Det har inte bara med kläder att göra, som visst är en stor del i hur man i första hand bemöter en människa, det är så mycket mer.
Idag ska jag in en sväng på byns bibliotek och studerar deras genus-/feminism-litteratur utbud, och självklart låna en del.
torsdag 24 februari 2011
Disney - vad de har lärt oss...
Se och begrunda.
Att man, jag, inte har reflekterat över detta tidigare är minst sagt beklagligt. Nej, det blir ingen Disney, eller annat sexistiskt trams, för mina barn!
tisdag 25 januari 2011
onsdag 8 december 2010
Toddlers and Tragedies
Bläddrade bland kanalerna och hamnade på TLC, inte visste jag att vi kunde få in den. Lucky me för nästa program e Cake Boss ;)
Men nu är det Toddlers & Tiaras. Fy fan säger jag bara!!
En liten liten kille (vi snackar månader alltså) som dom beskriver med "his ambition; to grow up" Nästa kille, lite äldre "His ambition; to make lots and lots of money", allvar pojken kan ju knappt öppna munnen.
Sen en liten flicka (4 år) som dom testade nån klänning o smink på, "Mummy it hurts". Vafan!! o som senare efter att ha varit på scenen utbrister "I rocked that stage!"
Hur kan man ens tänka tanken på att utsätta sina barn för något sådant?!
Det är ju inte som att ungarna kommer en dag och säger "Mamma jag vill ägna all min lediga tid åt 'pageants'!". O absolut inte det små månaders gamla barnen.
Varför gör man nåt sånt? Vad vill man uppnå? Vad vill man lära sina barn?
Barnen ser ju ut som små docker. Och när det är dags för "outfit of choice" o "talent" så kommer många av dem ut i små minimala kläder, gärna sexiga också, dansandes (bortsett från pojkarna då såklart) och självklart dansar mammorna med i publiken och visar sin dotter hur hon ska göra.
Kostar skjortan gör det med! Har sett dokumentärer tidigare där föräldrarna (läs mamma, för det 90% enbart mammans idé) läggar ut flera tusen i månaden och ibland så pass mycket att det påverkar familjens ekonomi i övrigt.
Men nu är det Toddlers & Tiaras. Fy fan säger jag bara!!
En liten liten kille (vi snackar månader alltså) som dom beskriver med "his ambition; to grow up" Nästa kille, lite äldre "His ambition; to make lots and lots of money", allvar pojken kan ju knappt öppna munnen.
Sen en liten flicka (4 år) som dom testade nån klänning o smink på, "Mummy it hurts". Vafan!! o som senare efter att ha varit på scenen utbrister "I rocked that stage!"
Hur kan man ens tänka tanken på att utsätta sina barn för något sådant?!
Det är ju inte som att ungarna kommer en dag och säger "Mamma jag vill ägna all min lediga tid åt 'pageants'!". O absolut inte det små månaders gamla barnen.
Varför gör man nåt sånt? Vad vill man uppnå? Vad vill man lära sina barn?
Barnen ser ju ut som små docker. Och när det är dags för "outfit of choice" o "talent" så kommer många av dem ut i små minimala kläder, gärna sexiga också, dansandes (bortsett från pojkarna då såklart) och självklart dansar mammorna med i publiken och visar sin dotter hur hon ska göra.
onsdag 1 december 2010
Till Lily
Jag förväntar mig inte att få en massa saker till Lily nu när hon är på väg.
Jag önskar mig inget till henne, jag kräver inget, men där emot vet jag att det är många som gärna vill ge saker, kläder etc till henne.
Därför säger jag detta nu, så är det sagt.
Jag vill inte ha en massa rosa saker, en massa med barbie (o absolut inte Bratz!) eller annat gullinutt på. Inget överdriver flickigt, inga volanger överallt, inget med Pippi på heller för den delen. Inga ursöta klänningar med volanger och spets. Inga rosetter. Jag vill inte ha böcker om prinsessor som blir räddade av prinsar och liknande.
Precis som att om hon hade varit en liten pojke istället så hade jag inte velat ha en massa tuffa saker till honom, inget svart och mörkblått, inga tuffa bilar osv.
Varför?
Jag vill inte att hon ska bli dömd efter hur hon ser ut.
Jag vill inte att det mesta hon ska få höra är hur söt hon ser ut, vilken fin klänning hon har på sig, hur tyst, lugn och snäll hon är osv osv.
Kläder till flickor är anpassade till lugna, tysta omhändertagande lekar. Det är föråldrade synssätt på män och kvinnors roll som präglas redan under barndomen.
Så vad vill jag då för henne?
Jag vill att hon ska få vara sig själv, inte bara en roll som redan bestämt för henne. Bestämmer hon sig senare, när hon är stor nog att välja själv, att hon vill ha en massa rosa, gullinutt, barbie, docker osv då får hon de. Men jag tänker inte pracka på henne de redan, utan vill ha neutrala saker.
Så vad funkar då?
Färgglada härliga kulörer, sådana som man blir glad av. Saker, prylar och kläder som man inte genast tänker flicka/pojke när man ser dem.
Jag kommer skriva mer om det här, var så säker.
Det här med Genus kommer vara svårt, inte minst för mig, man är ju så inpräntad med dessa förbaskade roller från media och samhället runt omkring en. Men jag vill inte att det ska behöva vara så, jag vill inte att mina barn ska behöva pressas in i dessa roller och med de förväntningar och kraven som kommer med dem.
Det här är nya tankar även för mig, men det har dykt upp nu i samband med att Lily är på väg och jag vill ju ge henne det bästa förutsättningarna som kan ges.
Jag önskar mig inget till henne, jag kräver inget, men där emot vet jag att det är många som gärna vill ge saker, kläder etc till henne.
Därför säger jag detta nu, så är det sagt.
Jag vill inte ha en massa rosa saker, en massa med barbie (o absolut inte Bratz!) eller annat gullinutt på. Inget överdriver flickigt, inga volanger överallt, inget med Pippi på heller för den delen. Inga ursöta klänningar med volanger och spets. Inga rosetter. Jag vill inte ha böcker om prinsessor som blir räddade av prinsar och liknande.
Precis som att om hon hade varit en liten pojke istället så hade jag inte velat ha en massa tuffa saker till honom, inget svart och mörkblått, inga tuffa bilar osv.
Varför?
Jag vill inte att hon ska bli dömd efter hur hon ser ut.
Jag vill inte att det mesta hon ska få höra är hur söt hon ser ut, vilken fin klänning hon har på sig, hur tyst, lugn och snäll hon är osv osv.
Kläder till flickor är anpassade till lugna, tysta omhändertagande lekar. Det är föråldrade synssätt på män och kvinnors roll som präglas redan under barndomen.
Så vad vill jag då för henne?
Jag vill att hon ska få vara sig själv, inte bara en roll som redan bestämt för henne. Bestämmer hon sig senare, när hon är stor nog att välja själv, att hon vill ha en massa rosa, gullinutt, barbie, docker osv då får hon de. Men jag tänker inte pracka på henne de redan, utan vill ha neutrala saker.
Så vad funkar då?
Färgglada härliga kulörer, sådana som man blir glad av. Saker, prylar och kläder som man inte genast tänker flicka/pojke när man ser dem.
Jag kommer skriva mer om det här, var så säker.
Det här med Genus kommer vara svårt, inte minst för mig, man är ju så inpräntad med dessa förbaskade roller från media och samhället runt omkring en. Men jag vill inte att det ska behöva vara så, jag vill inte att mina barn ska behöva pressas in i dessa roller och med de förväntningar och kraven som kommer med dem.
Det här är nya tankar även för mig, men det har dykt upp nu i samband med att Lily är på väg och jag vill ju ge henne det bästa förutsättningarna som kan ges.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)