Visst gjorde de de, men det dröjde 5-6 veckor och 3 graviditetstest innan det blev positivt. Shit vilken lycka när strecket väl dök upp där! Den 25:e juli tror jag att det var :) Ingen mer kattlådsrensning för min del. Ingen Ädelost heller för den delen *Mega-über-super-Snyft*
Inte så långt efter det var mamma och pappa uppe hos oss och hälsade på, och eftersom att alla föräldrar då var samlade kände vi att det var ett perfekt tillfälle att berätta, trots att det fortfarande var rätt tidigt i graviditeten.
I v. 7 började illamåendet. Jag spydde inte så många gånger, men jag mådde illa hela tiden. Känslig för allt från matos till snor, snor e jag visserligen känslig mot typ alltid ^^ Trött som få var jag också. uff!
Tröttheten och det allra värsta av illamåendet släppte som tur e ganska fort, inom 1-2 veckor.
Vid v.10 (18/8) var jag på mitt första besök på mvc. Kändes ju som en evighet dit, hade allra helst rusat dit direkt och blivit matad med information. Fick iaf några böcker, lite information, tog några blodprover samt vikt och fick veta att jag skulle bli kallad till UL runt v. 18 (Tjoohooo!). Det som jag reagera på efter att jag varit där var att jag inte fick göra ett grav-test. Huh! liksom, ska jag inte pinka på en sticka nu? Men ja, det var kanske något som syntes på något av alla blodproven jag tog(?).
Redan nu började de bli lite jobbigare att gå i trapporna och att gå upp för helvetsbacken vi har här utanför.
Efter v. 12 som illamåendet släppte på riktigt. Efter det var det enda att jag klöktes så fort jag snöt mig Om jag inte hade druckit lite vatten innan. Skitskumt.
I dessa veckor hade vi stenhård koll på trollets utveckling varje vecka. Vid någon vecka så stod det att hon var stor som en böna, och efter det (o pga att jag gick runt o fes hela tiden) fick hon hetta bönan ett tag.
Nojjig och nybörjare som man e så gick jag runt och var orolig Hela tiden! 'Det gör ont i magen, Hjälp vad e de frågan om!?' (svar: livmodern växer, det gör ont på en del). 'Men hjälp, jag går ju ner i vikt, vad e som händer jag spyr ju inte upp all min mat!?' (svar: En del, särskilt dom som inte redan e pinnsmala, kan gå ner i vikt istället för att lägga på sig.) Och så var det massa massa mer...
Någon gång mellan v. 12 o v. 14 började jag vagga framåt lite. ^^ Kände mig lite som en anka när jag gick.
Dessutom fick jag ont bak på höger höft i v. 16. Jag trodde att det var foglossning som satt igång. Var iväg hos en kiropraktor genom "jobb" men förmodligen var det med hur jag sitter om dagarna, o inte foglossning. Det gick iaf över efter 3 vändor hos kiropraktorn och några stretchövningar. Skönt de.
Den 21 oktober v. 19 (18+1) var vi på UL. Det går omöjligt att beskriva lyckan när "kameran" flög över magen och vi fick se en allra första skymt på det lilla huvudet! Jösses! Det fanns verkligen något där!
Efter att ha tagit alla mått som hon kunde, ja lilltrollet ville ju inte visa sig riktigt, så visade det sig att jag var inte alls i v. 19 som jag trodde, utan i v. 18 (17+0). Gissa vilken besvikelse, att bli bakflyttad en hel vecka!! Men hon visade iaf rumpan för oss och barnmorskan tyckte att det såg ut som en flicka, vilket vi båda hade haft på känn från början. :) Och dessutom skulle vi bli kallade till ett nytt UL så då kan man ju helt klart ta att man blir bakflyttade ;) Tyvärr blev det inga jättebra bilder, men vi fick två på huvudet iaf.
3 oktober, den andra v. 19 (18+6), var det dags för det nya UL'et. Måste erkänna att jag var orolig för att bli bakflyttad ytterligare en gång. :( Men hon hade utvecklats och växt som väntat så jag fick stå kvar på 18+6 :D Dock var hon nästan lite för stor denna gången så det blev nästan sämre bilder denna gången.
Från nu och några veckor framåt så mådde jag hur Jäklans bra som helst! Prima ballerina liksom! :D Jätteskönt. Riktigt Glad och Lycklig kände/känner jag mig med. Försöker tänka på att hur jag känner mig och mår även påverkar den lille i magen.
v. 20 så var jag på mitt andra besök hos mvc. Tog några fler blodprov och fick bekräftat att jag faktiskt gått ner 5 kg sen jag var där sist. Vi pratade lite om hur det har gått de senaste veckorna och sen fick jag lyssna på hjärtljudet. Hördes en massa sprakande som störde hjärtljudet, min barnmorska (som förövrigt heter Maria och är helt underbar) sa att det var sparkar. Va sparkar? :D Hihihi så hon rör verkligen på sig en massa där inne! :D Fick iaf till slut höra hjärtljudet helt underbart! Synd att Andreas jobbade och inte kunde följa med. Hjärtat ska ligga mellan 140 o 160 och nu låg på 150, helt perfekt med andra ord. :D
Ska dit igen i v. 24, därefter blir det besök var 3:e vecka.
Denna veckan ska ju även hörseln vara fullt utvecklad, så nu har jag börjat bära min bola och har hunnit spela musik för magen en gång också.
I v. 21 så kände vi, vad vi trodde, var det första ordentliga sparkarna! :D Ett jämt underbart trummande, som uppenbara sig precis minutrarna innan Andreas skulle sticka iväg till jobb en tidig måndag morgon. Helt underbart! Det bästa var nog att det inte bara var jag som fick uppleva det utan Andreas fick också känna av trummandet.
I v. 22 så började jag helt plötsligt känna mig riktigt tung och stor. Kollade ner när jag stod upp och blev förvånad över att se mega-magen. Som jag skrev till Andreas i ett sms:
"Jag tror att jag har förvandlats till en valross under natten. Magen känns uppsvälld som värsta ballongen, men ändå kännde det som att hon inte riktigt får plats. Har knökt runder som de troll hon e idag och ett tag försökte hon nog trycka sig ut genom magen. Jag befarar att vi väntar en alien..."
Dessutom har det börjat göra ont i höger knä. Mindre kul. Men vi har börjat känna hennes rörelser mer och mer.
Idag går jag in i v. 23, i morse läste jag om de där jämna trummandet vi har känt vid några gånger. Jag har tyckt att det har känts lite konstigt, Sparkar hon verkligen så rytmiskt? Hjärtat kan det ju inte vara för då skulle man väl känna det hela tiden? Jajemen! För det är minsann hickningar! :D Hihihi. Skönt, för då vet man ju att hon gör andningsövningar/sväljövningar.
Längtar efter att få se och känna vad som händer det kommande veckorna. När får man se en fot visa sig på magen vid sparkandet? När börjar föräldrar grupperna? osv osv osv...
0 comments:
Skicka en kommentar